Blåmaskade / Colorpoint Russian blue
De blåmaskade Russian Blue – en känslig och omdebatterad fråga
En genetisk kompromiss för överlevnad
Efter andra världskriget stod Russian Blue inför hotet att försvinna, med brist på avelshonor som den största utmaningen. För att rädda rasen parade man in några blå siameser, vilket lade grunden för att siamesgenen kom in i rasens genpool. Det är också möjligt att fler inparningar med siameser har gjorts senare, i syfte att utveckla en viss typ av Russian Blue. Detta har lett till att genen finns på många av världens kontintenter och inte bara Europa. På senare tid verkar det som om fler blåmaskade Russian Blue har fötts, vilket har väckt både frågor och känslor bland Russian Blue-uppfödare och ägare.
Vad innebär siamesgenen hos Russian Blue?
Siamesgenen är recessiv, vilket innebär att blåmaskade kattungar endast kan födas om båda föräldrar bär på genen. Bär båda på genen finns det, utifrån ett statistiskt underlag, en 25-procentig sannolikhet att det föds blåmaskade Russian Blue. Om båda katterna bär genen blir, statistiskt sett, även hälften av de andra kattungarna bärare av genen och en av fyra kattungar (25 procent) bär inte siamesgenen vidare. Parar du en katt utan siamesgenen med en katt som är bärare av siamesgenen blir, statistiskt sett, hälften av kattungarna bärare av siamesgenen och hälften får inte genen. Du får dock inga blåmaskade kattungar i en sådan kull.
Fullt friska och vita som kattungar
Blåmaskade Russian Blue föds vita och utvecklar senare en blåmaskning på huvudet, svansen och tassarna. Viss blå färgskiftning kan även förekomma på andra delar av kroppen. De blåmaskade Russian Blue har klara blå ögon samt ett utseende och en kroppsbyggnad som en blå Russian Blue. De blåmaskade Russian Blue är fullt friska och bär inga genetiska defekter.
Rasens framtid och genpool
Gentester kan identifiera bärare av genen. Planerad avel kan då göras för att minska sannolikheten för blåmaskade avkommor. Men eftersom, statistiskt sett, även parningar mellan genbärare och ickegenbärare ändå resulterar i att 50 procent av avkommorna får genen, fortsätter genen att spridas i populationen.
Frågan om siamesgenen berör i hög grad avelsbasen och genpoolens bredd. Om man strävar efter att eliminera genen genom att endast para ickegenbärare riskerar vi att minska den genetiska variationen i en redan liten ras, vilket i sin tur kan leda till avels- och hälsoproblem för rasen. Att inkludera genbärare i avelsbasen anser flera därför vara en nödvändighet för att bevara Russian Blue som en stark och frisk population. Det finns också uppfödare som istället förespråkar, eller själva använder, gentester för att utesluta att få maskade kattungar i sin uppfödning.
Olika åsikter om påverkan
Hur utbredd den recessiva genen är och stor påverkan maskgenbärarna har på rasens genpool/avelsbas råder det för närvarande delade och motstridiga meningar om. Eftersom det inte finns någon statistik eller fakta om antalet maskgenbärare grundar sig åsikterna endast i troliga uppfattningar. De två huvudsakliga ställningstagandena om hur genen påverkar rasen är:
Begränsad påverkan
Antalet maskgenbärare i rasen är inte så omfattande att de påverkar genpoolen eller avelsbasen på ett avgörande sätt. Maskgenbärare kan förekomma mer i vissa linjer men i mer begränsad omfattning i andra. Genom testning kan man undvika att blåmaskade föds och på sikt även sträva efter att minska det totala antalet maskgenbärare.
Viktiga för avelsbasen
Maskgenbärare är en del av rasens genpool och nödvändiga för att behålla en bred avelsbas. I dag har vi ingen statistik eller kunskap över antalet födda blåmaskade och eftersom genen är recessiv är det svårt att få fram hur stor andel av Russian Blue som idag är maskgenbärare. Att helt eliminera maskgenbärare ur genpoolen kan leda till en för smal avelsbas i vår ras och därmed till genetiska problem på sikt.
Den infekterade debatten: Erkännande, begränsning eller utrotning?
Genen och färgen har funnits i rasen sedan slutet på 40-talet, och trots deras hälsosamma status, är blåmaskade Russian Blue inte erkända i någon kattorganisation. Detta innebär att de inte kan registreras som en rasren Russian Blue av icke godkänd färg. De registreras som ”icke godkända korthårskatter” med blå maskning (XSH a33), vilket flera uppfattar som orättvist. (Läs mer om färgkodning) Förespråkare menar att dessa katter är fullt rasrena och bör därmed erkännas som Russian Blue under beteckningen RUS x33, dvs en rasren Russian Blue med en icke godkänd färg (x33). Detta utan att för den delen godkännas för avel eller utställning.
Motståndarna pekar på rasens standard, där en Russian Blue definieras av sin blå päls och gröna ögon. De uttrycker oro för att ett erkännande skulle kunna öppna dörren för att blåmaskade i framtiden blir en officiell variant, vilket skulle gå emot rasens långa historia och distinkta karaktär. Skulle den blåmaskade bli en fullt officiell variant ytterligare längre fram i framtiden blir den också godkänd för avel och utställning. Motståndarna menar att det är bättre att de blåmaskade inte blir erkända alls, dvs låta det vara som det är; och att de fortsatt registreras i stamtavlan som en icke godkänd korthårskatt.
Vägen framåt: Dialog eller polarisering?
Idag är åsikterna splittrade. Vissa vill lyfta fram de blåmaskade som en del av Russian Blues historia och att de blir erkända och registrerade som renrasiga Russian Blue, medan andra ser denna rörelse som ett hot mot rasens identitet. En motion från Tyskland, om att erkänna de blåmaskade som RUS x33, röstades ned med en rösts marginal på FIFes generalförsamling 2024 – en indikation på hur polariserad frågan är. Detta trots att enighet finns om att de blåmaskade inte bör godkännas för utställning och avel.
En uppmaning till reflektion
För kattklubben Ryssfolket och andra engagerade i rasens framtid är detta en komplex fråga. De blåmaskade Russian Blue representerar ett viktigt och nödvändigt kapitel i rasens historia. Deras existens påminner oss om de kompromisser som gjorts för att säkra rasens överlevnad. De blåmaskade Russian Blue har fortsatt setts födas i närmare åttio år. Längre än flertalet av de andra kattraserna har funnits och varit godkända. Att blåmaskade fötts och föds visar oss att den recessiva genen finns i Russian Blues avelsbas och detta faktum går inte att blunda för.
Är vi redo att föra en nyanserad och öppen debatt om de blåmaskade Russian Blue?
Kan vi acceptera deras existens som renrasiga, även om de inte är godkända för avel eller utställning? Eller ska vi fortsätta på den traditionella linjen att inte erkänna/registrera de blåmaskade avkommorna som Russian Blue och kanske även istället försöka minimera deras förekomst genom strikt avel? Framtiden ligger i händerna på uppfödare, rasentusiaster och organisationer som vågar ta sig an dessa frågor med både kunskap och respekt för olika perspektiv.
De som är FÖRESPRÅKARE till att erkänna blåmaskade Russian Blue som en icke godkänd färg (RUS x33) för fram dessa argument:
· De är renrasiga: Blåmaskade är resultatet av en recessiv gen som funnits i rasen i generationer. De borde få erkännande för sin genetiska koppling till Russian Blue.
· Rättvis registrering/stambokföring: Idag registreras de blåmaskade som XSH (icke godkänd korthår) och alltså inte alls som Russian Blue. Många menar att detta är orättvist för katter som varit renrasiga i många generationer och är födda av renrasiga RUS-föräldrar.
· Historisk betydelse: Utan blå siameser hade Russian Blue-rasen riskerat att dö ut. De har funnits i åttio år och blåmaskade representerar därför en viktig del av rasens överlevnadshistoria. Vi har fått in genen i rasen och har idag ingen belagd kunskap om hur utbredd den recessiva genen blivit – vilket också gör det svårt att helt undvika de blåmaskade.
De som är MOTSTÅNDARE till att erkänna blåmaskade Russian Blue för fram dessa argument:
· Tradition och standard: Russian Blue är ”Blue” och ska förbli en blå katt. Att erkänna blåmaskade skulle rubba rasens identitet.
· Testning är möjligt: Med gentester kan uppfödare undvika att blåmaskade föds genom att endast para genbärare med ickegenbärare eller undvika genbärare helt i sin avel. Flera anser att det viktigaste är att undvika att blåmaskade föds. Antalet maskgenbärare i avelsbasen och genpoolen är av mer underordnad betydelse.
· Risk för standardförändring: Ett erkännande som ”Russian Blue x33” kan öppna dörren för ytterligare godkännanden i framtiden, vilket många anser vore oacceptabelt. Det finns ingen anledning att skapa en variant av Russian Blue p g a de blåmaskade.