Intresserad av kattuppfödning?

Det är fantastiskt att du är intresserad av att börja avla eller ta någon enstaka kull på din katt. Alla som är nyfikna på att satsa på kattavel och uppfödning bör få maximal uppmuntran och stöd för sina ambitioner. Men det är många aspekter som du behöver ta ställning till, vara medveten om och skaffa dig kunskaper om innan du på allvar bestämmer dig för att börja med avel/uppfödning. Kattklubben Ryssfolkets ambition med dessa relativt omfattande avelsråd är därför att bidra med samlad information om avel/uppfödning i allmänhet, med speciellt fokus på Russian Blue.

Vad innebär avel med raskatter?

Det grundläggande är att förstå vad som avses med avel med raskatter. Avel med raskatter handlar om att systematiskt och planerat föda upp katter av en speciell ras, på basis av den rasstandard som finns för rasen. Genom ett medvetet avelsarbete ska man arbeta för att minska risken för sjukdomar och andra defekter hos avkommorna. Det är viktigt att känna till att man i lagens mening automatiskt blir uppfödare när man tar en kull, oavsett om man har stamnamn eller inte, med allt vad detta innebär med lagligt/juridiskt ansvar gentemot kattungeköparna.

Kattavel handlar alltså inte enbart om att para två katter utan om att man åtar sig ett avelsmässigt ansvar gentemot rasen. Att vara uppfödare är inte bara “att ta en kull” utan om att veta vad man gör och varför. Man bör därför vara medveten om att det krävs kunskaper om kattens skötsel, genetik och ärftlighetslära, rasstandard, hälsa, sjukdomar och defekter hos katter i allmänhet och den specifika rasen i synnerhet, avelsstrategier, inavel, ansvar gentemot kattungeköparna samt kunskap om Sveraks och FIFes stadgar och regler och även de svenska djurskyddslagarna och föreskrifterna.

Kattklubben Ryssfolket rekommenderar alla som är intresserade av avel med Russian Blue att besöka någon/några utställningar för att få förståelse för vad som bedöms som den korrekta Russian Blue enligt rasstandarden. Det är även bra att du ställer ut din katt som du tänkt avla på så att du får en objektiv bedömning av hur katten standardmässigt förhåller sig i förhållande till rasstandarden. Viktigt också att skaffa en kunnig mentor som kan stödja och ge råd vid val av avelskatter, parning och förlossning. Som medlem hos oss i Kattklubben Ryssfolket kan du även via oss få stöd, vägledning och råd kring dina funderingar på att börja avla. Inom klubben finns mycket kunskaper och erfarenheter av avel med Russian Blue.

Vad krävs för kattavel?

När man börjar med kattuppfödning har man självfallet inte tillräckliga kunskaper och inte heller sådan praktisk erfarenhet som krävs för ett medvetet, planerat och lyckat avelsarbete. Det är omöjligt att vara insatt i allt från början. Alla uppfödare lär sig dessutom nytt kontinuerligt och man blir aldrig fullärd. Ett brinnande intresse är dock en bra utgångspunkt.

Det är även viktigt att framhålla att det är kostsamt med uppfödning, det kan t ex uppstå avsevärda veterinärkostnader för hälsokontroller, akuta veterinärbesök i samband med förlossningen, för kattungarnas hälsoundersökningar m m. Uppfödning kräver, förutom engagemang och tid, även lokalmässigt utrymme för kattmamma och kattungar.

Det centrala är att vara medveten om vad avelsarbete kräver, vad man måste tänka igenom innan man startar och vad man bör ha beredskap för. De viktigaste grundförutsättningarna som du bör reflektera över, är:

• Vad är ditt mål med uppfödningen? Vilken typ av Russian Blue föredrar du och vill föda upp?
• Har du intresse och engagemang för att lära dig om avel och kattuppfödning, om genetik, hälsa och annat som berör Russian Blue samt sätta dig in i gällande lagar, regler, konsumenträtt och liknande? Har du tillräckligt med kunskaper för att vägleda kattungeköpare?
• Är du tillräckligt införstådd med i katters behov, kattungars utveckling och katthållning i allmänhet?
• Har du kunskaper/vägledning i att avgöra om en katt är lämplig som avelskatt?
• Har du tillräckligt med tid, ekonomiska ramar och utrymme i ditt hem att ha kattuppfödning?
• Finns det möjligheter i ditt hem att avdela speciellt utrymme för födande katthona och nyfödda kattungar samt beredskap och ekonomi för oförutsedda händelser?
• Har du möjlighet att lösa akuta situationer, med transporter, veterinärkontakter och liknande?

Kunskaper och förutsättningar för ett lyckat avelsarbete

Mentor och kunskapskällor

När du har kommit fram till att du har grundförutsättningarna är du redo att inleda avelsarbetet. Det är alltid värdefullt med personer som har intresse för uppfödning och som vill bidra till aveln inom en speciell ras.

Det är naturligtvis inte enkelt att ha alla kunskaper som krävs inledningsvis. Genom praktisk erfarenhet, teorier och inlästa kunskaper mognar kattuppfödning till ett tryggt och medvetet agerande. Alla har vi en gång varit nybörjare. Det viktigt att mer erfarna kattuppfödare kan delge erfarenheter och kunskaper till dem som är intresserade av att börja med uppfödning, Ett viktigt råd vi vill ge dig är att skaffa dig en mentor som har erfarenhet av avel och uppfödning, helst inom rasen. Kontakt med din katts uppfödare är en bra ingång, Likaså är kattklubbar och rasringar som fokuserar på en specifik ras värdefulla som kunskapskällor.

Ansvar för rasen och insikter om avel

Att börja avla på raskatter innebär ett ansvar att både avla fram rastypiska katter och att föda upp katter med god hälsa och temperament. Förutom kunskaper om den specifika rasen, om uppfödning i allmänhet krävs det att man sätter sig in i regelverk och den lagstiftning som berör avel med raskatter. I nedanstående stycken försöker vi sammanfatta det viktigaste och även hänvisa till källor för fortsatt läsning.

Regelverk och lagstiftning

Avtal och skriftlig reglering vid parning

Inledningsvis är det viktigt att betona att alla raskatter man ska avla på ska vara stambokförda och ha en stamtavla utfärdad av ett erkänt kattförbund. Katterna ska vara av samma ras eller godkänd syskonras. Avelshonans ägare är den som äger kattungarna, ansvarar för deras registrering/stambokföring och försäljningen av dem. Vid parning är det att viktigt att de båda ägarna skriver ett avtal om parning, där bland annat plats för parning, avgifter och regler om omparning regleras skriftligen. En blankett för detta finns att ladda upp på Sveraks hemsida: www.sverak.se under Mina katter.

De katter som ska användas i avel ska vara friska utan genetiska sjukdomar eller defekter. De ska vara i god fysisk och psykisk kondition. Avelskatter får inte heller ha navelbråck. Detta ska intygas av veterinär. Innan hankatt används i avel, ska han även ha veterinärintyg på att testiklarna är normala och att båda har sjunkit ned i pungen. Sådant intyg kan utfärdas av veterinär tidigast när hanen är 6 månader gammal. Självklart ska alla avelskatter ha giltiga vaccinationer. Tänk på att nödvändiga avelsintyg ska finnas i god tid före första parning och vara insända till Sverak. Intygen förs in i de enskilda katterna stamböcker och kan hämtas hem på Sveraks Mina Katter.

Alla Russian Blue som används i avel bör enligt rekommendationer av såväl FIFe som Kattklubben Ryssfolket vara ögonlysta utan anmärkning, Se vidare under sidan om Hälsa. Ögonlysningsintygen sänds till Sveraks stambok.

Observera att även alla avkommorna bör enligt Kattklubben Ryssfolkets rekommendationer regelmässigt ögonlysas före leverans.

Stamnamn och stambokföring

Det är tillåtet att ta en kattkull utan stamnamn. Från och med andra kullen måste man inneha ett stamnamn. Stamnamnet söker du hos Kattförbundet Sverak, som vidareförmedlar ansökan till världsförbundet FIFe där stamnamnen tillstyrks och slutligen godkänns. Alla som ansöker om ett stamnamn ska genomgå ett inledande kunskapstest för att bli godkänd som stamnamnsinnehavare.

Ägaren av avelshonan måste vara medlem i en officiell kattklubb för att kunna registrera/stambokföra kattkullar. Hankattägaren behöver inte vara medlem i någon kattklubb men hanen måste vara stambokförd och ha godkänd stamtavla. Hankattens ägare ska godkänna honkattsägarens stambokföring/beställning av stamtavlorna för de födda kattungarna och bekräfta parningsdatumet med sin underskrift (eller godkännande med BankID) på stambokföringen.

FIFe och Sverak godkänner endast blå Russian Blue. Ibland förekommer det dock att blåmaskade kattungar föds när bägge föräldrarna är bärare av siamesmaskanlaget. Ett arv sedan tiden för andra världskriget då några siameser användes i aveln. Blåmaskade kattungar får en stamtavla men stambokförs inte som Russian Blue utan som ”Ej godkänd korthår” med EMS-koden XSH a 33 <RUS> . De får inte användas i avel och säljs enbart som sällskapskatter.

Hur hittar du avelshona och avelshane?

Principer för val av avelshona och avelshane

När du står i begrepp att para din katt är det viktigt att välja/hitta en bra och frisk motpart att para med. Att bedriva avel med raskatter handlar inte enbart om att föröka antal katter utan om att det föds friska och sunda katter med rastypiska egenskaper. Du bör tänka igenom och helst ha en medveten plan för vad du vill uppnå med din uppfödning, till exempel vilken typ inom rasen du föredrar, att kattungarna får fint temperament och god hälsa.

Detta kräver att du både känner till rasstandarden och kritiskt bedömer din egen katts för- och nackdelar och motsvarande hos den katt du väljer att para med. Finns det någon egenskap eller något i utseendet hos din katt som du antingen vill bevara, förstärka alternativt tona ned och utveckla, bör du välja en motpart som antingen förstärker det du vill utveckla eller tonar ned och tillför sådant som du anser vara de svaga sidorna hos din egen katt.

Det finns flera olika sätt medvetet att välja en motpart till din avelskatt vid parning – framför allt följande val:

• utifrån önskan att komplettera eller förstärka din avelskatts egenskaper eller detaljer i utseendet
• på basis av stamtavla, det vill säga vilka katter som finns i linjerna
• utifrån motpartens erfarenhet, som van avelskatt eller nybörjare
• efter utställningsmeriter.

Kunskaper om generationerna bakåt

Att enbart para två utseendemässigt fina katter av samma ras är inte tillräckligt när det gäller planerad avel. Man måste reflektera över aspekter kring hälsa och då även ha fokus på att det inte finns allvarligare hälsoproblem eller genetiska defekter bakåt i linjerna, det vill säga hos generationerna bakom de katter som ska paras. Det är därför viktigt att skaffa sig en viss kännedom om katter som finns i generationerna bakom och granska deras eventuella släktskap – framför allt gäller detta föräldrarna och mor- och farföräldrarna till de katter som ska paras.

Genetikens lagar om ärftlighet är inte spikraka – men ju mer man vet om linjerna och om hälsan hos katterna bakom de båda tilltänkta föräldrarna desto större chans finns det för ett bra resultat med avkommorna. Om dåliga egenskaper dubbleras genom parning är risken stor för att avkommorna ärver och för dessa egenskaper vidare. Det är alltså viktigt med fakta och kunskaper om de linjer som finns bakom föräldrakatterna. Ta därför gärna hjälp av din mentor eller sök råd och vägledning hos någon uppfödare som känner rasen väl och har kunskaper som genetik innan du ska genomföra parningen.
Här hittar du avelshanar

Inavel och avelspopulation

Inavelsgrad och antal aktiva avelsdjur

Centralt vid parning är ha kontroll på inavelsgraden mellan individerna, det vill säga graden av släktskap mellan katterna. Framför allt är det viktigt att uppmärksamma ifall föräldrarna har gemensamma förfäder inom tre generationer. När man avlar på för närbesläktade individer ökar risken för dubblering av gener och avkommorna får därmed identiska anlag från båda föräldrarna. Inavel förstärker både negativa och positiva anlag och egenskaper. Om inavel inom en ras är utbredd i generationer påverkar detta rasens hälsa, utveckling och välmående negativt och utarmar rasens genbas. Detta kallas inavelsdepression och medför bland annat små kullar, svag tillväxt hos kattungarna, sen könsmognad, sämre immunförsvar och ökad sjuklighet.

Med tanke på dessa genetiska perspektiv ska man därför alltid kontrollera inavelsgraden (det vill säga graden/beräkning av släktskap) mellan de individer man vill para och försöka hålla den så låg som möjligt. Kunskap, fakta om och beräkning av inavelsgraden mellan två individer kan du enklast få fram genom att göra en så kallad provparning, till exempel i Sveraks stambok Findus som är online. Det finns även andra program där man kan kontrollera inavelsgraden, till exempel Pawpeds. Du ska alltså alltid göra en testparning innan du väljer att göra din parning med en speciell motpart.

Inavelsgraden mäts i regel för 3-8 generationer – generation för generation. Den beräknas i procent. Inavelsgraden anger hur stor del av avkommans gener dubbleras genom föräldrarnas släktskap. I dagsläget finns inga tydliga eller fastslagna rekommendationer om nivån på inavelsgraden för kattavel, det vill säga gränsvärden eller vad som anses vara lämpliga nivåer (till exempel hos kattförbundet Sverak). Allmänt brukar dock kraftfullt betonas att inavelsgraden ska vara så låg som möjligt och att parningar som ger en inavelsgrad över 6,25% (motsvarande kusinparning) bör undvikas. 6,25% ska ses som en övre gräns, inte en rekommendation.

När det gäller avelspopulation, det vill säga antal aktiva djur om används i avel, är det speciellt viktigt att så många hanar som möjligt används. Oftast finns det fler tillgängliga avelshonor än avelshanar. Populära hanar tenderar därför att användas ofta av honkattägarna. Att enbart använda ett fåtal populära hanar till många honor ger en snäv avelsbas som kan leda till att en liten ras som vår på sikt hamnar i ett riskläge. Därför krävs det ett gemensamt ansvarstagande, samarbete och medvetenhet om inavelsgrader och avelspopulation i rasens samlade avelsarbete. Viktigt alltså att du som är nybörjare tar stöd av och söker efter kunskaper om både inavelsgrad och avelspopulation hos de mer erfarna uppfödarna och i till exempel litteratur inom området.

Kattklubben Ryssfolkets rekommendationer om inavelsgrad

Ryssfolket anser att inavelsgraden för Russian Blue bör hålla sig på högst 2,5–3,5% vid fyra generationer. Den bör vara noll vid tre generationer och helst även vid fyra generationer. Vid fyra generationer är detta tyvärr inte alltid möjligt att uppnå i en så liten ras som Russian Blue– även om det vore önskvärt och en allmän/önskvärd målsättning.

Kattklubben Ryssfolkets inställning är att inavelsgraden helst inte bör öka mer än runt 0,5% för varje generation efter fjärde generationen. Genom detta bevaras rasen sund och frisk på kort och lång sikt. Vi hänvisar till genetiker, som vi anser styrker vårt ställningstagande. Bland annat husdjursgenetiker Per-Erik Sundgren – här finner du hans artikel om Naturens skydd av ärftlig variation. Men du kan också läsa om detta i boken Kattuppfödning, avel och genetik av Ylva Stockelberg.

Kattens dräktighet

Om parningen lyckats kan dräktigheten konstateras efter ungefär tre veckor. Då brukar honans spenar bli rosa och mer svullna (se bild). Om honan löper igen efter cirka tre veckor har parningen inte lyckats och då bör man göra en omparning vid kommande löpperiod.

Katthonan ska leva så normalt som möjligt under sin dräktighet. Hon bör ges näringsrikt foder och det är bra att kontrollera vikten regelbundet. En normal dräktighet varar runt 65 dagar, räknat från första parningsdagen. Någon dags variation åt båda hållen är dock helt normalt. Honan brukar ha en viktuppgång på runt 40 procent av sin utgångsvikt men viktuppgången kan variera mellan honor och olika dräktigheter. Magen brukar bli ganska rund efter 5-6 veckor in på dräktigheten. Mot slutet av dräktigheten kan honan börja vila mer. Det är viktigt att hon får möjlighet till en lugn vrå att dra sig undan.

Kattförlossning och kattungarnas första dygn 

Förlossningstecken och förberedelser

När förlossningen börjar närma sig och det är cirka en vecka kvar till beräknad nedkomst bör du börja ha extra tillsyn över honan. Honan börjar ofta också vilja ha sin matte eller husse i närheten. Fostren börjar lägga sig i ett annat läge, den runda magen sjunker ned och honan ser betydligt smalare ut.

Det är nu dags att göra i ordning en eller flera alternativa födslolådor, även kallat bolådor, åt honan så att hon kan bekanta sig med den och välja den plats hon vill föda på. Födslolådan kan med fördel vara lätt att byta underlag/lakan i under/efter förlossningen. Lådan bör vara tillräckligt stor med plats för både honan och ungarna. Förslagsvis kan en pappkartong i storlek av en flyttlåda vara lagom. Bra att det finns mjukt underlag i lådan. Det är viktigt med värme för nyfödda kattungarna och det bör vara runt 30 grader i bolådan den första tiden. En värmedyna är därför viktig att ha till hands samt att bolådan står på en dragfri plats.

Honan behöver dagarna innan förlossning få tillgång till en mer avskild plats och inte bli alltför störd av till exempel andra katter eller husdjur i hushållet.

Tips att ha hemma inför kattförlossningen:

• telefonnummer till veterinär
• mjölkersättning, nappar och nappflaskor för kattungar
• rena handdukar
• plasthandskar
• vaselin
• febertermometer
• våg (födelsevikt och daglig vikt – hämta gärna blanketten Kullstatistik på Sveraks Mina Sidor)

Kattförlossningar är olika och kan skilja sig åt utan att förloppet är onormalt. Honan börjar oftast bädda intensivt i lådan när förlossningen närmar sig,  Det är viktigt och klokt att som nybörjare ha någon van uppfödare som back-up att konsultera och kunna kontakta. Väntan kan bli väldigt nervös och förlossningstecknen är inte alltid helt lätta att tolka. Förlossningar kan dessutom ta olika lång tid och honor kan agera olika. Vissa förlossningar kan vara över på några timmar, andra kan dra ut på tiden med ett förlopp på ett par dygn.

Vissa honor äter och går ofta på lådan ända till slutet, andra går omkring för att få fostren i rätt läge, en del honor lägger sig lugnt i födslolådan och spinner högljutt. Så långe honan mår bra är det bara att invänta, finnas till för honan och hålla tass. Man bör alltid försäkra sig om att honan inte har illaluktande flytningar, som kan tyda på infektioner.

Kattförlossningens olika stadier

Det första stadiet i en kattförlossning är öppningsstadiet. Detta skede varar i regel flera timmar, oftast tolv timmar eller mer. Under detta skede vidgas livmoderhalsen och honan har relativt svaga värkar som knappt syns för blotta ögat. Möjligen kan man känna svaga krusningar i pälsen och mot slutet av detta skede kan man ibland se slemproppen, en seg flytning i slidöppningen. Honan kan andas lite snabbare, ligga lugnt och stilla i födslolådan/platsen.

Det andra stadiet är utdrivningsstadiet. Nu får katthonan kraftiga utdrivningsvärkar som ökar i intensitet och blir alltmer regelbundna. Bukmuskulaturen hjälper till och man kan tydligt se värkarna. Detta värkarbete kan vara någon timme och ibland upp till ett dygn eller mer.  Honan spinner ofta högt men brukar sällan bli orolig eller hysterisk. Så länge vattnet inte gått och honan ser ut att må bra är det bara att lugnt vänta.

När den första kattungen är på väg ut kan man se en bubbla i slidöppningen. Varje unge ligger i en fostersäck och vattnet går för varje unge. Ungarna kan födas både med huvudet, bakbenen eller sätet först – allt är normalt. Den första ungen tar oftast längre tid att föda fram. Honan brukar oftast klara av att föda fram ungarna på egen hand. Men det är bra att finnas till hands och hjälpa till om det behövs. Rådfråga dock gärna någon van uppfödare innan du ingriper. Kattmamman avnavlar i regel ungarna på egen hand, men det är bra att bevaka och finnas till hands. Man bör även se till att det är varmt och torrt i födslolådan. Tiden mellan ungarna kan variera en del. Ibland föds alla ungarna inom loppet av några timmar – ibland kan det gå timmar mellan ungarna. Det är bra om födda och avnavlade ungar kan börja dia mamman. Detta stimulerar mammans värkarbete

Under efterbördsstadiet kommer moderkakorna ut. Honan kan blöda något när ungarna drivs ut och efterbörden/ moderkakan kommer ut. Moderkakan kommer i regel ut samtidigt med ungen och efter varje född unge. Honan brukar äta upp efterbörden – den är näringsrik. Kontrollera gärna att moderkakorna ser friska ut. De ska se ut som en rå köttbit.

Ha alltid en beredskap att kontakta och åka till veterinär om något verkar gå snett eller ser ut att vara onormalt. Som tidigare nämnts är det en trygghet att ha back-up av någon van uppfödare och tänk på att varje kattförlossning är unik och speciell. Råd, stöd och vägledning är viktigt eftersom man oftast är ganska nervös och orolig som matte/husse när pälsklingen ska föda.

Skötsel av kattmamma och kattungar

Kattungarnas första levnadsveckor

När förlossningen är över, inga fler kattungar finns kvar i magen och allt gått bra kan du börja koppla av. Försäkra dig om att kattmamma och ungarna har det torrt och varmt i bolådan. En värmedyna kan vara bra att lägga in i bolådan för att försäkra dig om att det är lagom varmt (cirka 30 grader de första dagarna). Det är också viktigt att bolådan finns på ett ställe där kattmamman får vara ifred med ungarna. Vissa kattmammor kan börja bära på ungarna och gömma undan dem någonstans – detta kan bero på att de inte känner sig helt trygga med bolådan eller dess placering.

Ungarna börjar dia och mamman ligger med dem i stort sett hela tiden de första dagarna. Kattmamman behöver få/serveras näringsrikt foder och ha tillgång till lådan i närheten. Hon lämnar oftast ungarna bara för att äta och gå på lådan. Ibland slåss de små om spenarna och det gäller att se till att alla ligger vid en spene och diar. Daglig vägning och kontroll garanterar att ungarna får i sig tillräckligt med mjölk. Kattmamman kan försvara sina ungar inför andra katter. För att undvika för mycket stress och oro bör du se till att mamma och ungarna kan få så mycket avskildhet och lugn som möjligt. Ungarna är blinda de första dygnen och börjar öppna ögonen först efter 5-10 dagar.

Tänk på att den första levnadsveckorna är kritiska och att du är särskilt uppmärksam på kattmamman och ungarna, väger dem varje dag och för anteckningar över deras viktkurva så att du försäkrar dig om att de ökar tillräckligt i vikt.

Kattungarna, vecka 4 – vecka 14

Ungarna blir så småningom mer och mer rörliga och börjar så smått springa omkring i bolådan. Senare hoppar de ur bolådan, börjar leka, busa och brottas med varandra. Det är så de lär sig ett socialt beteende. De första levnadsveckorna är viktiga för kattungarnas socialisering. Att vara trygga, få leka med syskonen, få lämpliga leksaker att leka med och bli hanterade och kelade med är därför viktigt. Det gäller alltså att ta sig tid med dem och kattmamman. Att hantera och lyfta kattungarna gör att de bli trygga med människor och inte skygga och blyga.

När ungarna är cirka fyra veckor gamla kan du börja träna dem att äta fast föda. Till en början är det lämpligt med till exempel välling eller babypaté avsedd för katter. De första måltiderna brukar vara ganska kladdiga och ungarna trampar mest i maten. Men så småningom lär de sig att äta – framför allt genom att härma mamma. Mamman slickar ungarna rena om stjärten de första veckorna – men efter någon vecka bör de få en låda där de kan börja träna att göra sina behov. Det är att föredra att ungarna får en egen låda, dels för att undvika infektioner dels för att det är bra att ungarna får speciell sand, inte för klumpbildande, i sin låda. Ofta kan de börja sin träning med att försöka smaka på sanden. Kattungar är väldigt läraktiga och lär sig snabbt och mamma brukar vara duktig på att lära dem

Försäkra och stambokför kattungarna

Kattungarna bör individförsäkras från sex veckors ålder. Då blir de fullförsäkrade och detta är en trygghet för båda ägare och de kommande nya familjerna. De kommande familjerna kan då också ta över försäkringen utan karenstid. När ungarna är runt 6-7 veckor är det dags att stambokföra dem och skaffa stamtavlorna. Du ska då ha döpt ungarna och stamtavlorna beställer du enklast online hos Sverak. I samband med att hankattägaren godkäner stambokföringen med sitt Bank-ID vid beställning online, eller underskrift på blankett, betalar du parningsavgiften.

Vaccination, ögonlysning och besiktning

Vid ungefär åtta veckors ålder är det dags för första veterinärbesöket och första grundvaccinationen av kattungarna (mot kattsnuva och kattpest). Eftersom det rekommenderas att Russian Blue ungar bör ögonlysas innan försäljning kan du med fördel även ID- märka ungarna vid första vaccinationen. Den andra grundvaccinationen bör ske ungefär tre veckor efter den första. Mellan de båda vaccinationerna är det lämpligt att ögonlysa kattungarna. Ögonlysningen gör du hos en specialist som är auktoriserad ögonlysare.

Kattungar växer snabbt och man brukar säga att de bör väga minst 1000 gram vid flyttningen – gärna ännu mer, ca 1200-1400 gram.

Vid leverans ska kattungarna vara:

• Minst 14 veckor gamla
• Grundvaccinerade, två gånger
• ID-märkta
• Veterinärbesiktigade. Ett besiktningsintyg ska alltid lämnas till den nya ägaren och får inte vara äldre än sju dagar vid leverans.
• Ha en originalstamtavla som lämnas till köparen
• Vid överlåtelse ska alltid ett överlåtelseavtal skrivas i två exemplar. Du hittar överlåtelseavtalet på Sveraks Mina Sidor.

Läs mer om vad du bör tänka på vid försäljning av raskatt på Sveraks hemsida.

Att sälja/överlåta kattunge

Hitta kattungeköpare

Informera gärna om kommande parning och född kull på Kattklubben Ryssfolkets hemsida. Det kan även vara bra att finnas på något digitalt media såsom att ha en hemsida, Instagramkonto, Facebooksida eller liknande för katteriet där du kan visa kattungarna och även hitta potentiella köpare.

Fundera över vad som är viktigt för just dig och dina kattungeköpare. Önskar du att katten är innekatt?  Vill du att katten ska få tillgång till utevistelse under trygga former, till exempel promenad i sele, tillgång till inhägnad balkong eller kattgård? Be den potentiella köparen berätta lite om sig själv och dennes planer med kattungen (vill hen ställa ut, hur bor dem, resvanor och möjligheter till kattpassning, har de andra djur hemma, har de små barn som är vana vid att hantera djur, kan allergier uteslutas, finns veterinärkontakt och så vidare).

Vi rekommenderar att intresserade köpare besöker dig, mammakatten och kattungarna innan du fattar slutligt beslut om att sälja ungarna. Det är viktigt att ni träffas och kan bekanta er med varandra liksom att köparen får träffa kattungarna tillsammans med kattmamman. Om köparen vill eller kan tänka sig att ta någon kull på en kattunge är det speciellt viktigt att ni diskuterar igenom detta ordentligt, till exempel om det finns restriktioner på antal kullar, hur köparen väljer partner att para katten med och liknande frågor. Erbjud gärna ditt stöd om parning skulle bli aktuell.

Hitta en fodervärd

En fodervärd innebär att fodervärden får en kattunge för en mindre summa mot att kattungen används i avel av uppfödaren. Ägarskapet tillhör uppfödaren tills denna, enligt Sveraks regler, har tagit max två kullar om det är en hona eller max fem parningar om det är en hane. Först när katten uppfyllt överenskommelsen överlåts katten till fullo till fodervärden.

Det är viktigt att det finns en mycket tydlig överenskommelse vad gäller exempelvis vem som ansvarar för veterinärförsäkring och hur veterinärkontakter ska gå till ifall det är du som ansvarar för veterinärkostnaderna. Det är även bra att komma överens om ifall katten ska besiktigas före slutlig överlåtelse samt vem som bekostar detta. Sverak har avtal för fodervärd på Sveraks Mina Sidor.