Blue Print #1, mars 2007  
      
Min maskade ryss Sigge

 

   

Det var i januari förra året på Järvas kattutställning som jag hörde talas om att en ryssuppfödare hade fått maskade ungar i sin kull. Jag var sedan tidigare nyfiken på hur de såg ut, och när jag kom hem från utställningen gick jag direkt in på uppfödaren Vatulands hemsida för att beskåda underverken. Det visade sig att i kullen på sju kattungar var två stycken maskade, båda hanar. Jag föll som en fura för deras näpna små nyllen! Den ena maskade fortfarande var till salu och då var det klippt för min del. Egentligen skulle vi inte alls ha en till katt, men maskade ryssar finns det inte så många av, och jag tyckte han var så underbart vacker. Dessutom älskar jag ju ryssarnas temperament. Efter lite mailande av och an med uppfödaren, och mycket tjat av det tunga artilleriet på sambon som absolut tyckte att det räckte med de två ryssar vi redan hade, bestämdes det; Vatulands Lela Do skulle bli vår! Jippie!

Enligt uppfödaren var han en av de livligare i kullen, vilket passade oss perfekt, eftersom vår hane Babis (eg Yaki) inte fick busa och brottas så mycket som han ville med honan Pumpan (eg Molotovs Puma). Hon gillar lugnare tag. Och det var verkligen en liten tuffing vi fick hem. Inte det minsta rädd för de nya kompisarna i hemmet, trots att han bara var en liten plutt. Nu skulle det bli spännande att se hur han utvecklades, både utseendemässigt och till temperamentet. Efter bara någon dag lekte han som en galning med Babis. Pumpan var mer svårflirtad, men hennes hjärta vann han genom att smyga ner hos henne när hon sov i elementsängen. Då kunde hon låtsas om att hon inte märkte honom, fast egentligen tyckte hon det var supermysigt att ligga i kattgoshög.

Vi döpte om honom till Sigge, fast sambon kallar honom fortfarande för uppfödaren Mariannes smeknam Dodo. Efter några månader kunde vi urskilja att Sigge hade ett annorlunda temperament än de andra två. Han är mycket pratsammare och skrikigare. Han flyger högt och lågt och är mycket keligare och mer social. Alltså, mer som en siames! Om det beror på att alla katter har olika personligheter eller om det beror på att hans siamesgener har slagit igenom inte bara på utseendet, vet jag inte. Det skulle vara intressant att höra hur andra maskade ryssar beter sig, om det bara är min Sigge som beter sig som en siames, eller om de andra också har drag av siames i sin personlighet. Nu är Sigge dryga året och hans vildaste period verkar ha lugnat sig. Även om han fortfarande sätter fart på de andra slöfockarna, och jamar/skriker högt när han vill ha sin vilja igenom.

I höstas ställde jag ut Sigge på Stockholm kattklubbs stora utställning i Fryshuset. Det var mest för skojs skull, jag visste ju att han inte kunde få något cert eftersom han inte är godkänd som en Russian blue, utan han tävlade som XSH. Jag tänkte även att det kunde vara roligt för andra ryssägare att få se honom. Domaren Maj-Britt Stein tyckte mycket om Sigge, som skötte sig exemplariskt på domarbordet. Hon tyckte mycket om hans päls, som hon sa hade bättre kvalitet än många blå ryssars. Hans look och profil fick också fina omdömen av honom. Även Eric Reijers kom fram och gav honom ett berömmande ord.

Det finns tydligen folk ute i Europa och kanske även i Sverige som vill få de maskade ryssarna godkända som en egen ras. Och det finns andra som absolut inte tycker att man ska avla på dem. Om detta har jag ingen åsikt. Jag köpte Sigge för att han var så vacker och verkade vara en så underbar katt. Och det fick jag rätt i! Vi har aldrig ångrat den dag då matte tog tåget från Stockholm till Göteborg för att hämta hem den nya lille familjemedlemmen med den stora personligheten.

Text och foto: Louisa

 

  


Tillbaka