>

  Blue Print #1, maj 2009    
         
  Rysspecial i Rissne
- rapport från en kattbur.
 
   

 

Marina o Nickolay

 

Matte och jag skulle på vår första utställning. Det var i Rissnehallen den 18-19 oktober och den arrangerades av SpeedCat. Den här gången skulle det vara rysspecial, arrangerad av Ryssfolket, och därför skulle vi vara med. Jag brydde mig inte särskilt mycket, och matte var mest nervös för att hon skulle köra bil dit. Hon kör ju inte så mycket, matte. En gång när hon skulle köra till Danderyds sjukhus körde hon till Tyresö och ringde husse och frågade var hon skulle svänga... Men det är en annan historia. Bara så ni förstår varför hon var nervös. 

Vi kom fram ordentligt och när vi skulle ta oss ur bilen ringde Bertil, min uppfödare, vi skulle träffas vid dörren. Vid ingången stod det en dam och frågade efter vaccinationsintyg som vi glatt visade upp. Hon vinkade fram oss och matte lyfte ut mig ur buren och jag blev besiktigad. Jag skulle precis smita iväg för jag såg att matte stod och spanade efter Bertil, när någon tog ett stadigt grepp om min svans och jag var fast. Vi hittade Bertil och rusade iväg efter honom. Vi installerade oss tillsammans med honom, jag i buren bredvid hans katter och det var först då tävlingsnumren kom på tal som vi upptäckte att matte och jag nog inte hade checkat in ordentligt. För vi hade inga tävlingsnummer.

 

Incheckning

Bertil rusade iväg och matte efter och de hann precis fram till funktionärerna som var snälla och medgörliga och gav oss vårt nummer, trots att vi var sena. Lugnet la sig och jag fortsatte förnöjt att utforska min bur där jag hade både en hylla och leksaker med mig. Det kändes hemvant och bra. Jag började äta. I buren bredvid var min mamma, men henne kände jag inte igen. Huvudsaken att jag inte hade någon hane bredvid mig, dem gillar jag inte.

Matte satte sig i en stol framför mig och satt där och pratade med min uppfödare och jag kände mig lugn och trygg. Jag hade förstått att jag inte skulle få gå ut på promenad trots att det var lördag. Så jag gillade läget. Sen frågade hon mig om hon fick gå och titta sig omkring och när jag bara gäspade till svar gick hon. Det var några från Ryssfolket som kom fram och välkomnade matte som ny medlem och matte kände sig välkommen och glad. Här var vi ju med människor med bra smak när det gäller katter.

 

Första inspektionen

Efter lunch tog matte ut mig ur buren och bar mig till en samling människor som trängdes framför några bord där det satt människor och tittade på katterna. Hon satte mig i en bur bakom domaren och där satt jag när domaren kom och hälsade på mig. Hon viftade med någon spännande sak och jag hade gärna lekt med dem. Sen lyfte matte fram mig till bordet där domaren lyfte upp mig och inspekterade mig. Jag lät dem hållas, även om jag inte tycker om att bli lyft.

Jag kom in i buren igen och det var då jag såg något hemskt precis från buren där jag satt på första parkett!

 

Troll vid domarbordet

Det var en katt som satt på bordet bredvid mitt bord som var livrädd för något, antingen var det troll där eller så var människorna elaka med henne för hon var stressad och livrädd och klagade högljutt. Hon fräste och sa ifrån att hon ville därifrån och det var först när hon hade klöst sin husse (som hon såg sig tvungen att göra) och domaren vägrade ha med henne att göra längre som de förde bort henne i bur. Jag kände hur paniken grep tag i mig och människorna där kände sig illa till mods. Usch vad hemskt! Hua mej! Bara jag inte hamnar i närheten...

Men det var just vad jag gjorde! Precis på bordet bredvid hamnade jag nu och jag ville absolut inte vara där. Trollen kunde ju vara kvar!!! Jag talade om det högljutt och tydligt för matte som var helt oförstående. Jag väste och fräste och klättrade uppför mattes kläder och matte trodde garanterat att jag hade fler än fyra ben för jag trampade på för allt jag var värd.

- Men lilla vän, hur är det med dej, försökte matte och tittade förvånat på mig som hade öronen platt bakåtstrukna och såg väldigt ogillande ut.
- Uaauuuuuu! Frääs, vääs, svarade jag, jag vill bort härifrån. Fort!
- Men så här brukar du ju inte göra, Lillen, försökte matte och börjar svettas, medveten om allas (medkännande) blickar på oss.
- UUUAAAAAauuuuurrrrr.... svarar jag bestämt.

- Det är bra. Tack, säger domaren och jag kommer tack och lov in i buren igen.

 

”Vacker flott ung mann”

Jag slapp nöjet att tävla mot tjejerna. Den norska domaren skrev i bedömningen att jag var ”Super for show, men svart urulig i dag!”. Och hon sa till matte att vi skulle komma igen när jag blivit litet äldre, eller det trodde matte att hon sa. Mattes norska är inte helt flytande...

Jag fick bedömningen Ex1 och matte var jättestolt. Det var väl inget konstigt. Jag vet ju att jag är snygg. Och att mina öron sitter bra. Det är klart de gör! Och min päls har en bra kvalitet, visst, jag tar ju hand om den. Jag rullar ju mig i sand så fort jag kommer åt…

Matte var den första som sprang och hämtade en blåvit rosett åt mig. Hon hängde den på burdörren direkt. (Och hemma sitter den på väggen).

Våra medtävlande kom fram och gratulerade matte efteråt. Mig skulle de ju ha gratulerat. Matte stod och stammade och ursäktade mitt beteende. Bertil tröstade henne med att sån var min mamma oxå. Men jag vet att hon oxå är stolt över att jag har karaktär. Och det har jag.

 

Rysspecialen

Efter utställningen skulle ryssägarna samlas i en ring i ett hörn av rissnehallen. Där stod domaren i mitten och ägarna stod med sina katter i famnen runtomkring. Man tittade på bästa ögon, bästa öron, bästa päls, bästa kil och sådant som är speciellt för Russian Blue-rasen. Det var många katter, ett 15-tal. Matte gick inte dit med mig för hon var rädd att hon inte skulle kunna hålla mig om jag fick spader.

Jag tyckte om utställningen och det var rätt katter som vann, men Rysspecialen blev lite väl stressad, med så många katter på en gång. Domaren hade det inte lätt att hålla rätt på alla beslut, säger Bertil Lindgren, en veteran som ställt ut sina katter många gånger.

Kanske skulle det varit fler domare som delat på uppgiften, säger han. Han var inte säker på vem som blev vad. Han tyckte i alla fall att det var väldigt roligt att se så många olika Ryssar på en gång.

Bertil ställde ut sina katter som heter IP EC S*Zilarrezko Petja Gora Therese Dikij och GIC S*UllaBerras Olga Zarina Joy (min mamma).

Vi tyckte också att det var rätt katter som vann, förstås. Och jag heter S*Ullaberras Nickolay Kirill Sergej och min matte heter Marina Olsson. Det är jag som berättar och matte som skriver.

Marina Olsson

 

 


   


Tillbaka